PLYWOODEN PÅLAGD

Skelettet med spant och vägare är nu ”påklätt” med 4 mm plywoodpaneler. Eftersom plywoodskivorna är 2440mm långa så blir det fråga om att skarva på lämpliga ställen. Jag använder en gammal tapetrulle som blivit liggande för att göra mallarna till panelerna. Genom att tejpa fast papperet på sidorna resp botten och sedan pressa med fingrarna över kanterna så får man veck som man sedan kan klippa efter. Sedan var det lätt att tejpa fast resultatet på plywoodskivorna och rita upp såglinjerna. När sticksågen gjort sitt gjordes finjusteringen med hyvel tills passformen var perfekt.
Vid limningen kunde jag frikostigt använda både klammrar och små självgängande skruvar för att fixera det hela i rätt läge. Dessa togs sedan bort och hålen spacklades igen, skrovet skall ju målas.
De starkt böjda sidorna i aktern kläddes med en speciell plywood av abachi som är extremt böjlig i ena riktningen. Denna plywood fick jag tag i som spillbit från (Håkan Södergrens) CMI Composites i Visby.
Efter spackling med Plastic padding- spackel, sandpappring och sickling är skrovet färdigt för glasfiberväv och epoxi.

FÖRSTA BYGGBILDERNA

Första bilden visar basen till utriggarna. Bottenytan är som synes plan för att man skall få en lyftkraft när farten ökar. Eftersom spanten är triangulära ökar deplacementet snabbt vid ökad krängning. Vid en liten krängning kommer dock inte den tvärt avskurna aktern inte att nå ner till vattenytan och släppet blir av en annan art.

Andra bilden visar huvudskrovet med dess dubbla slag utom i akterpartiet. Detta tillsammans med den relativt plana bottenytan borde kunna ge skrovet planande egenskaper.

PRESENTATION AV IDÈN

Eftersom det blir fråga om att bygga tre skrov, centerbord med låda ,ett välfungerande roder samt allt som hör till riggen gäller det att bygga så enkelt som möjligt.

Ett stripsbygge blir för tidsödande om det skall bli klart till sommaren 2011 så det får bli en plywoodkonstruktion. Styrkan sitter i slagen och förstärks av glasfiber och epoxi på utsidan samt i sittbrunnen.
Riggen är redan införskaffad och består av en windsurfingrigg med ett slalomsegel på 6,5 kvadratmeter.

Plywoodskivorna som jag använder är vanlig furuplywood som jag dock nogsamt väljer ut. Eftersom det hela skall täckas med epoxi avstår jag från dyr marinplywood som dessutom är svår att få tag på utan att lägga ner en förmögenhet på transporten. Undantagen får bli centerbord, roder och centerbordslåda.
För att lära känna materialet har jag börjat med utriggarskroven . Varje skrov består av två enkelkrökta sidopaneler på V-formade spant samt en (utom i fören) plan botten. Redan denna enkla låda uppvisade en bra vridstyvhet vilket gör mig lugn inför bygget av huvudskrovet som ju måste stå emot vridkrafterna från masten.
Man kan bygga enligt stich and glue-metoden vilket innebär att man slipper spant och balkvägare men med den spantruta som jag valt med dubbla slag blir detta alltför osäkert. Jag har alltså valt att bygga på spant av 7 mm plywood och tunna vägare. Det enda som jag bygger med strips (som blivit över vid tidigare kajakbyggen) är den smala ytan mellan slagen samt delar av däcket.

EPILOG 2010

Paddelsäsongen är förbi för den här gången. Både Frisco 3 och Frisco-mini har varit flitigt i farten. Båda kajakerna har brukats i hemmavattnen på Gotlands östkust och Frisco-mini dessutom på vitt skilda vatten i Sverige (och även i åländska vatten) eftersom den varit en del av vårt husbilsekipage. Vädret har varit gynnsamt med bl a mycket västlig vind vilket betyder frånlandsvind där jag paddlar mest. Detta betyder att vågorna blir mycket snälla även om det blåser måttligt till friskt. Detta förhållande har väckt seglaren i mig (seglade bl a kanot i min ungdom). Under paddelturerna har tankarna på ett nytt bygge tagit form: det måste bli något som man kan segla med.
Bygglokalen (köket i vår flygel) begränsar storleken på farkosten så grundkonceptet blir även denna gång ett kajakskrov. Jag är dock för gammal för att segla kanot på vanligt sätt med hängbrädor eller slajd så krängningen får regleras på annat sätt. Lösningen heter trimaran men för att det hela inte skall bli för brett hanterings-och transportmässigt tänker jag mig att hela utriggarstället blir förskjutbart i sidled. I praktiken innebär detta att principen blir en proa dvs ett huvudskrov och en utriggare. För att få detta att fungera har krävts mycket tänkande och ritande. Ett led i detta har varit att bygga en modell som gör det lättare att se lösningar, då man kan vrida och vända på objektet och se på det hela i tre dimensioner. Jag har lagt upp en ny blogg där tillblivelsen och förhoppningsvis seglingserfarenheterna kan följas.