SJÖSÄTTNING

Efter allt detta pyssel och lite till var det dags för premiär i vattnet. Nu skulle alla funktioner testas och framför allt skulle flytläget testas för att kunna fastställa var rorsman bör placeras.
Hela farkosten är så tung att man måste vara två för att manövrera den på land. En provisorisk vagga var gjord för att passa på ett vanligt släp. Först skulle således denna placeras på släpet och sedan hela båten lyftas upp på vaggan, jättejobbigt! Det gick dock vägen och allt forslades ner till havet.

Sjösättningen i Lännaviken gick bra. Frisco Tri flöt!!


Från rampen till en brygga paddlades med en hand utan större ansträngning. Riggen sattes på plats och den lilla vind som fanns gjorde att det faktiskt gick framåt. Flytläget i längsled stämde med beräkningarna och med bägge pontonerna på samma avstånd från centrum kändes allt mycket stadigt. Tyvärr hade inte seglet fått rätt buk vilket senare visade sig bero på att en latta hoppat ur sin hållare. Det hade dock ingen betydelse i den lätta tidvis obefintliga vinden men såg tråkigt ut. Vad som inte var så kul var att det kom in vatten någonstans sannolikt i anslutning till centerbordslådan.Vinden var för svag för att man skulle kunna känna om Frisco-tri ballanserade rätt på rodret.



Resultat från första seglingen: Stadig i sidled, lätt att flytta pontonerna, placering av styrpedaler en halv decimeter för långt akteröver, rorkulten för lång, krångligt att ta ner och ta bort riggen. När det gäller landförflyttningen måste detta lösas på annat sätt.
Inför nästa segling gjordes följande åtgärder: Styrpedaler flyttades föröver. Ett ryggstöd tillverkades där själva ryggplattan är flyttbar i sidled. En extra stagning av masten från toppen till utsidan av pontonerna monterades (3 mm Dyneema) Dessa är snabbt justerbara (typ backstag) efersom pontonerna ju flyttas i sidled. En specialbyggd trailer tillverkades med hjälp av min svetskunniga granne.

Det jag utlovade som ”inom kort” har tagit lång tid. Många andra göromål har kommit emellan, våren och sommaren innebär bl a mycket jobb i vår trädgård. När skroven kom ut för gott var inga beslag eller andra funktionsdetaljer klara om ens påbörjade. Detta tror man skall gå fort men detta är helt fel. Detta kräver mycket tankearbete och fingerfärdighet eftersom det är mycket trångt och svårarbetat ergonomiskt när man måste stå utanför skrovet och arbeta.



Hela roder arrangemanget föutom själva rorkulten återstod att göra. Syrningen skall även kunna ske med fötterna så styrpedaler monterades på de befintliga hålade listerna för detta ändamål. Styrlinorna är av Dyneema för att de inte skall töja sig. Placeringen i längsled fick ske på känn för att så småningom justeras in efter var rorsmans placering kommer att bli.

Även sidostagningen av stubbmasten görs med Dyneema. Stagningen i för-akterlig riktning görs med ett aluminiumrör föröver som således tjänstgör som förstag (dragning) och akterstag (tryck).
Placering och monteringen och av alla block och cleats måste ske med stor eftertanke för att olika funktioner inte skall krocka med varandra och ge upphov till lintrassel. Det kindblock som jag inköpt för att växla av fallet som reser masten insåg jag snabbt att det var för klent varför jag fick tillverka ett själv av ett slaktat enkelblock.

Detta var även fallet med brytblocken som ingår i pontonförflyttningsfunktionen. Även här slaktades i detta fall ett par dubbelblock där jag tog hand om trissorna. Här fick nya hål tas upp där jag dessutom fick ändra på riktningen för att tamparna inte skulle hoppa ur spåren.
Även trissarrangemangen för skotet fick göras om eftersom det kinkade i vissa lägen. Allt sånt här tar en faslig tid och dämpar dessutom humöret eftersom jag hatar att göra om saker.
Tagling och splitsning tar sin tid eftersom det gäller tampar med flätad kärna och flera strumpor. Detta var nytt för mig så resultatet blev sisådär.
Durken tillverkades av spårfrästa fururibbor som endast oljades för att ge minsta möjliga halkrisk. När durken skulle läggas på plats visade det sig att den var något för bred för att komma rätt. Efter att både ha kortat den en smula och böjt in de yttersta ribborna gick den efter en del pusslande på plats.


Den lucka som jag tillverkat för täta det akterliga utrymmet gick inte att använda eftersom både durk och lintrissan till styrningen då fick för lite utrymme. Här får jag i stället lägga in frigolit bitar för att säkerställa flytförmågan.

UTE FÖR GOTT

Det var nu ett tag sedan jag fotograferade händelseförloppet. Det betyder dock inte att jag inte har jobbat. Jag tycker dock att det är så svårt att få bra bilder då jag inte kan komma på rätt avstånd på grund av den minimala bygglokalen. Nu är skrovet dock ute för gott.


Målningen har tagit tid. Efter att ha konstaterat svårigheten att få det snyggt och livsfaran att måla inomhus (man raglade ut trots ansiktsmasken varit på) övergav jag tvåkomponentsfärgen och fortsatte med vanlig båtlackfärg (International). Det blev några lager med spackling emellan för att få det någorlunda jämnt. Svårast var det att få utriggarna bra eftersom glasfiberväven gick omlott på många ställen på grund av den oregelbundna formen. Att få det perfekt fick jag glömma eftersom detta krävt ännu flera lacklager. Det gäller att acceptera att båten av de flesta kommer att ses på avstånd. Till sist tillkom dekormålningen. Jag hittade de färgtoner som jag ville ha på Epifanes färgkarta.


Dessa färger finns i seglet.


Bilder av detaljer kommer att läggas upp inom kort

UT I DET FRIA

Snön har till en del försvunnit utanför bygglokalen och solen tittar fram och värmer en smula. För att komma vidare är det hög tid att ta ut hela ekipaget på gården för att kolla in pontonernas passform.


Styrbordspontonen har jag ännu inte försett med däck för att jag skall kunna göra justeringar om det behövs. Vad som var mest spännande inför denna koll var om utriggarbalkarna var helt parallella vilket ju är förutsättningen för att utriggarstället skall kunna skjutas från sida till sida utan att kärva. En annan sak var om däcksytorna på huvudskrovet och babordspontonen skulle passa ihop.
Båda dessa frågeställningar blev positivt besvarade. Några smärre justeringar fick göras beträffande däcksytorna men balkarnas prallellitet var helt OK vilket var tur eftersom detta hade krävt komplicerade åtgärder för justering. Vad som däremot visade sig var att rören ej var helt runda vilket betydde att de gled på rullarna olika lätt beroende på hur de var vridna. När det gällde den främre balken innebar detta att jag måste borra nya hål för infästningen i pontonerna.
Jag passade även på att prova in ”stubbmasten” när jag inte hade något tak att ta hänsyn till. Eftersom stagningen förut skall ske med ett al-rör gäller det att få infästningarna till skrov och masttopp med rätta vinklar.
Huvudskrovet är nu så färdigt att ytbehandlingen närmar sig. Epoxiytan (tre lager i botten och sidorna och fyra på däcket) slipas med exenterslip och långkloss och målas sedan med epoxiprimer. Slutligen målas med tvåkomponents polyuretanalkyd. Sedan blir det någon form av dekormålning.
Rodret är på gång och jag har löst problemet hur jag skall kunna styra med antingen pedaler eller rorkult, bilder kommer.

NY FART PÅ BYGGET

Bygget har gått lite på halvfart den sista tiden. Andra sysslor och skidträning har tagit större plats. Vad som har hänt är att styrbordspontonen är helt klar (förutom ytbehandling). En lucka är monterad bestående av en avsågad hushållsplastburk med gummitätat lock. De små skruvlocken som täcker bulthålen är tagna från mjölkförpackningar.


Något som varit mycket tidsödande är inpassningen av babordspontonen som ju måste vara parallell i alla aspekter med styrbordspontonen. Eftersom mitt byggutrymme är mycket trångt (alla tre skroven går precis in mellan väggarna) har jag inte kunnat använda mig av aluminiumrören eftersom de är för långa. I stället har jag använt mig av kortare rundstavar i trä som precis har den bredd som blir då bägge pontonerna sitter dikt an mot huvudskrovet. Vid varje justeringsmoment har jag varit tvungen att krypa under skrovet för att komma åt på bägge sidor, jobbigt!! Mina hjälpmedel har varit vattenpass och stållinjaler. Riktigt svårt var det eftersom golvet inte är helt plant. Den slutgiltiga inpassningen kommer jag inte att göra förrän jag kan ta ut allt på gården och då använda aluminiumrören i hela sin längd.
Däcket är nu fastlimmat efter att jag bl a monterat de balkar som skall hålla fast de justerbara styrpedalerna. Ett främre vattentätt skott med en öppningsbar lucka (hinklock) har gjorts . Det måste finnas möjlighet att vädra ut fukt men det kommer även att kunna användas som stuvlucka.


Fördäcket är nu fastlimmat och ”vingarna” som skall ansluta till pontonerna är inpassade. Man får hoppas att ingenting är glömt som nu är ”låst” pga detta. Vingarna har fr a den funktionen att vanten till stubbmasten skall komma ut så långt det går från mittlinjen.

FÖRDÄCK MM

Fördäcket har nu delvis byggts upp av i överblivna ”kanotstrips” för att få en snygg välvning i centrum.

Sidodelarna är helt plana plywoodskivor. Hela denna del av däcket är än så länge avtagbart och sitter på träpluggar, detta för att det fortfarande finns flera detaljer som man måste komma åt som inte ännu är gjorda. Det kommer att vara två luckor i denna del av däcket för åtkomst av bl a styrinrättning och stubbmastens mastfot.



För att få plats med blockarrangemanget som skall dra utriggarna ut och in måste det finnas ett visst utrymme mellan huvudskrovet och utriggarskroven. Däcket på huvudskrovet måste därför gå ut en bit från skrovsidorna eftersom tanken är att detta däcksparti och utriggaranas däck skall passa ihop för att man skall kunna sitta på denna yta på läsidan. Lutningen från huvudskrovet måste därför följas upp med rätt lutning på utriggardäcken. Detta innebar mycket passande och justeringar. Efter att allt förberetts inuti styrbords utriggare limmades däcket fast. Även här kommer det att finnas en lucka för att kunna torka ur ev fukt. Där balkarna kommer in i utriggarskrovet finns små skott som skiljer av denna del från resten.

HELGPYSSEL MM

Under helg- och mellandagar har byggeriet gått ner i tempo. Det har mest blivit fråga om småfix som inte direkt syns men som ändå har drivit bygget framåt. Detta småfix har krävt stor noggrannhet och mycket tankearbete för att allt skall fungera optimalt. Infästningarna för de skjutbara utriggarbalkarna måste komma på exakt rätt ställe eftersom balkarna i varje position måste vara 100% parallella för att detta system inte skall kärva.

Även centerbordsupphängningen måste fungera i alla positioner. Detta fick provas ut innan centerbordslådan ”stängdes”,eftersom justeringsmöjligheterna sedan är begränsade. Vad som också är mycket viktigt är att hela centerbordssystemet blir vattentätt och utan vattensamlande fickor, vilket har inneburit att utfyllningar gjorts och flera lager epoxi lagts på diverse ställen. Ihoplimningen av lådan har gjorts med både trälim och epoxi beroende på vilka ytor det gällt. Tillverkningen av infästningen av balkarna i utriggarna har också krävt noggrann inpassning och föstärkningar. Detta har jag endast kunnat göra på styrbordssidan eftersom mitt begränsade byggutrymme gör att jag innan jag går på babordssidan måste vända på hela skrovet för att få plats.

Som vanligt hade jag besök av tomten som letade efter sin gröt. Han ifrågasatte om båten skulle flyta eftersom den hade hål i sidan. Jag vet inte om han begrep min förklaring för han ruskade bara på huvudet när han försvann.
I dag (12/1)har centerbordsbulten monterat och centerbordslådan limmats på plats , en smula nervöst eftersom eventuella fel från och med nu inte går att korrigera. Det får ju på inga villkor läcka exvis från centerbordsbulten.

Denna består av ett kopparrör som i bägge ändar försetts med pålimmade o-ringar. Genom röret dras lådans sidor ihop med en rostfri bult. Röret är dessutom packat med Plastic Padding-spackel. Man får tyvärr vänta och se om det hela fungerar till sjösättningen.

Stubbmasten, som förklaras senare, och stöttan för mastinfästningen måste vila på kraftigt dimensionerade balkar eftersom påfrestningarna här blir stora. Dessa är gjorda av stavlimmad körsbär (överbliven köksbänkskiva) och tar stöd mot spanten. Mastfoten kommer att behöva sitta lutad akteröver för att masten skall kunna fällas och läggas mot skrovet eller utriggarna och en monteringsplatta för detta kommer att sticka upp en bit ovanför däcket. På bilderna är vissa delar epoxibehandlade, därav de olika färgerna på virket.