Det jag utlovade som ”inom kort” har tagit lång tid. Många andra göromål har kommit emellan, våren och sommaren innebär bl a mycket jobb i vår trädgård. När skroven kom ut för gott var inga beslag eller andra funktionsdetaljer klara om ens påbörjade. Detta tror man skall gå fort men detta är helt fel. Detta kräver mycket tankearbete och fingerfärdighet eftersom det är mycket trångt och svårarbetat ergonomiskt när man måste stå utanför skrovet och arbeta.



Hela roder arrangemanget föutom själva rorkulten återstod att göra. Syrningen skall även kunna ske med fötterna så styrpedaler monterades på de befintliga hålade listerna för detta ändamål. Styrlinorna är av Dyneema för att de inte skall töja sig. Placeringen i längsled fick ske på känn för att så småningom justeras in efter var rorsmans placering kommer att bli.

Även sidostagningen av stubbmasten görs med Dyneema. Stagningen i för-akterlig riktning görs med ett aluminiumrör föröver som således tjänstgör som förstag (dragning) och akterstag (tryck).
Placering och monteringen och av alla block och cleats måste ske med stor eftertanke för att olika funktioner inte skall krocka med varandra och ge upphov till lintrassel. Det kindblock som jag inköpt för att växla av fallet som reser masten insåg jag snabbt att det var för klent varför jag fick tillverka ett själv av ett slaktat enkelblock.

Detta var även fallet med brytblocken som ingår i pontonförflyttningsfunktionen. Även här slaktades i detta fall ett par dubbelblock där jag tog hand om trissorna. Här fick nya hål tas upp där jag dessutom fick ändra på riktningen för att tamparna inte skulle hoppa ur spåren.
Även trissarrangemangen för skotet fick göras om eftersom det kinkade i vissa lägen. Allt sånt här tar en faslig tid och dämpar dessutom humöret eftersom jag hatar att göra om saker.
Tagling och splitsning tar sin tid eftersom det gäller tampar med flätad kärna och flera strumpor. Detta var nytt för mig så resultatet blev sisådär.
Durken tillverkades av spårfrästa fururibbor som endast oljades för att ge minsta möjliga halkrisk. När durken skulle läggas på plats visade det sig att den var något för bred för att komma rätt. Efter att både ha kortat den en smula och böjt in de yttersta ribborna gick den efter en del pusslande på plats.


Den lucka som jag tillverkat för täta det akterliga utrymmet gick inte att använda eftersom både durk och lintrissan till styrningen då fick för lite utrymme. Här får jag i stället lägga in frigolit bitar för att säkerställa flytförmågan.